vakna upp av en undergång

igår var det rena känslomässiga dagen. har nog aldrig tänkt så mycket som jag gjorde igår på ett år. sen att vakna dagen efter. kaos. hatar att vakna med tanken om att va hjälplös, bortkastad, värdelös, meningslös, nedslagen. av ingenting direkt. jo, av småsaker man ibland blir känslig för och reagerar lite för stort. då jorden går under ett tag. att vakna såhär kan va bland den värsta som finns. morgonen gör ju dagen. man bara suckar. men varje gång jag får "bad feelings" tänker jag om och får mig att tänka på att någon som kan ändra hela morgon situationen. som kan ge mig frid. och då blir man påmind om att gud älskar mig. han älskar mig oavsett vad jag gör, vad jag säger, hur jag ser ut. han älskar mig ändå. han lämnar mig aldrig, han är alltid vid min sida, i mitt hjärta. även om jag inte alltid lyssnar på vad gud säger, inte alltid gör vad han vill att jag ska göra, så är han där och älskar mig i vilket fall. Unconditional love. varför ska jag då lyssna av världen som inte kan ge mig något som gud kan. jag blir varm i hjärtat och det gör min dag. han lyckas igen.få dessa "bad feelings" till "good Feelings" jag är så tacksam att han är vid min sida. ni kan nå aldrig förstå detta fören ni själva möter hans kärlek. 

inte ofta jag släpper allt och bara skriver. men ett känslomässigt inlägg får ni denna gång.